Header

Jag kommer byta tillbaka till blogg.se

Just nu funkar inte domänen så klicka in på MOOOLLYS.BLOGG.SE
Snart kommer domänen fungera som vanligt :)​​

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Nu har det gått ett par dagar sen operationen, och det är väl dags att jag faktiskt berättar om allt. Nu har jag lite energi till att faktiskt berätta.

Söndag: då åkte jag dit. Till Norrtälje sjukhus. Jag var så otroligt trött och nervös på bussen att jag typ fick hålla upp ögonen för att inte somna. När jag kom fram möttes jag av Isabell. Vi har aldrig träffats innan så det var lite nervöst. Men superkul! Eftersom jag hade lite mer än en timme på mig så gick vi till ett ställe för att äta lite. Jag tog en kebab. Supergött. Sen gick vi till sjukhuset. Det var väldigt fräscht faktiskt.

Inne på avdelningen fick jag fylla i en massa papper och sen vänta tills jag fick en säng. Tur jag hade med mig Isabell som jag kunde prata med och som lugnade mig. Till slut fick jag en säng, i ett rum med 2 andra. Trodde jag skulle få ett eget rum men det var visst lite för mycket begärt.
Jag fick komma in och lägga mig i sängen och vänta på att bli stucken. Jag skulle nämligen få lämna lite prover. Rädd och nojig sa jag till sköterskan att jag var svårstucken. Men hon pratade bort det och sa att isåfall hämtar hon en annan som får försöka. Lättare sagt än gjort, hon provade att sticka och hon misslyckades. Såklart. Då var det bara att hämta en annan. Efter en massa stick och typ asmycket grävande så släppte jag ifrån mig blod.

Efter några timmar till så gick Isabell hem och det var dags för mig att ta en dusch. Jag skulle duscha med sån där descutan. Blev supertorr efter men det var bara att gilla läget. Sen fick jag en sömntablett för att kunna sova. Det gick ju inte så bra, så jag fick lite extra medicin och då somnade jag. Vaknade på morgonen runt 06.30 för då började dom väcka folk.

Måndag: som sagt vaknade jag och eftersom jag skulle fasta så fick jag ingen frukost. Buhu. Jag var ändå inte hungrig, var alldeles för nervös. Iallafall så fick jag emla-salva på både armveck och händer innan jag skulle duscha med descutan igen. När jag var klar så var det alltså dags att få en infart. En nål i armen alltså. Det gick bra. Det kändes ju inget så då gick det lättare. När nålen var satt så sprutade dom i koksalt för att se så allt rann igenom. Det var dock inga problem. Dom sprutar alltid koksalt innan mediciner ges. Sen fick jag dropp eftersom jag inte hade ätit.

Först var det sagt att jag skulle bli opererad kl 07, men det flyttades fram til kl 13. Så jag fick helt enkelt gilla läget och bara ta det lugnt fram tills dess. Pappa kom även och höll mig sällskap. När klockan började närma sig 13 så började jag bli ordentligt nervös. Dock tog det betydligt längre tid. Klockan blev närmare 15 då dom kom och ropade upp mig. Och då brast det för mig. Jag blev genast såååååå nervös. Fick byta om till operationsskjorta och såna där osköna höga strumpor. Sen fick jag åka säng upp till operationsrummet.

Jag var som sagt helt sjukt nervös och grät som en gris. Det jag var mest rädd för var att må illa. Livrädd är rätt ord. Jag fick en liten mugg med mediciner i som jag också blev rädd för. Dom två alvedonerna tog jag, men den där lilla lilla tabletten ville jag inte svälja. Det var nämligen morfin. Och jag är livrädd för det. Hur som helst så lugnade en sköterska mig och sa att dom ställt in extra mycket medicin mot illamående så då tog jag tabletten samtidigt som jag grät och skakade.

Jag fick sen gå till operationssalen där jag fick lägga mig på en pytteliten smal säng. Eller brits kanske det heter. Knappt så jag fick plats för den var riktigt smal. Den var hög också så dom ställde dit trappsteg så jag kunde klättra upp.
Väl på plats så fick jag illamåendemedicin. Det tackade jag för flera gånger. Fick två doser. Dom satte på EKG sladdar för att hålla koll på mitt hjärta och sen sa en av alla sköterskor att nu får jag en medicin som jag kommer känna mig trött och tung i kroppen av. Det blev jag verkligen. Det tog bara några sekunder. Jag kände hur jag började tappa hörseln. Det lät som jag höll för öronen. Jag frågade om det skulle vara så och det var normalt. Sen sa någon "sov så gott" och det är typ det sista jag minns. Dock var jag fortfarande livrädd och minns att jag frågade om det är nu jag somnar. Men jag somnade och jag kände ingenting.

Helt plötsligt vaknade jag och det enda jag ville var att sova. Sova sova sova. Jag var sååå trött. Men det fick jag inte. Dom tjatade på mig att jag skulle vakna och till slut så lyckades jag hålla mina ögon öppna några sekunder. Jag kvicknade sakta men säkert till, dock trött.
Jag var sååå torr i halsen. Det fanns inte ens en droppe slem så jag fick ju inte fram något ljud. Det var helt omöjligt att prata. Så jag fick en liten grej att suga på med vatten, då gick det lättare. Men jag var helt raspig och öm i halsen. Det blir så för att dom sätter in en slang i halsen när man är sövd, för att se till att jag får luft. Och sen kan man bli väldigt torr av syrgasen med.

Jag fick ligga på uppvaket ett tag innan dom rullade ner mig till min sal igen. Väl där nere så var jag så trött och ville bara sova. Hade ont och mådde illa. Så jag fick lite extra medicin mot illamåendet. När jag nästan lyckades somna så började en person i mitt rum spy. Hon gick på toa och spydde jätte jätte mycket. Ni anar inte vilken panik jag fick. När hon gick ut från toan och la sig i sängen så spydde hon lika mycket. Verkligen sjukt mycket. Jag hade panik. Grät och tryckte på larmknappen. Så då rullade dom ut mig till ett annat rum. Ett undersökningsrum som mer var som en skrubb. Där låg jag hela natten. Superskönt. Det var nära köket och nära till där personalen satt. Så det var tryggt.

Jag stapplade iväg till toan lite till och från. Svårt att gå och ostabil som jag var samt ont så fick jag svimningskänslor varje gång jag reste mig. Det var svårt att kissa också även om jag lyckades tömma hela blåsan. Så var min natt. Jag somnade, vaknade, kissade och somnade. Så höll det på.

Tisdag: jag vaknade runt 05.30 för att det var dags för mig att åka tillbaka till mitt rum igen. Hon som spydde hade slutat spy så då fick jag komma tillbaka. Direkt när jag kom in dit så kom även en annan tant in dit. Hon somnade direkt och hon snarkade så otroligt mycket. Helt sjukt hur mycket man kan snarka. Men det gjorde hon. Så jag kunde inte somna. Hade dubbla hörlurar med musik men det stängde inte ute hennes jävla snarkningar. Herregud. Jag var så arg.

Jag låg och höll på med telefonen från och till hela förmiddagen fram till 12 ungefär. Då kom ronden in och även han som opererade mig. Han berättade hur operationen gick och hur jag ska sköta allt när jag kommer hem. Jag hade haft två stora stenar i gallblåsan samt att den var inflammerad. Inte undra på att jag hade haft ont till och från då. Men operationen hade gått bra och det var inga konstigheter.
Jag skulle få med mig lite medicin hem, bland annat Fragmin. Det är sprutor man tar i fettet i magen för att minska risken för blodpropp. Jag som är livrädd för sprutor.

Runt 13 tiden så kom pappa och hämtade mig. Jag bytte om och gick på toa samt fick ytterligare medicin mot illamående innan jag åkte. Och det var såå skönt att åka hem även fast det ändå var väldigt tryggt att vara på sjukhuset. Dock gjorde det ont i bilen. Pappa körde så mjukt han kunde men i varje sväng och vid varje stopp så kändes det i magen.

Jag slocknade direkt när jag kom hem och nu några dagar senare så mår jag faktiskt helt okej. Det går åt rätt håll iallafall vilket är superskönt :). Nu ska jag kolla lite serier.
Puss

Likes

Comments

Det här har varit en oerhört jobbig dag. Och det kommer bli ännu jobbigare imorgon. För nu är jag i Norrtälje på sjukhuset. För er som inte vet så ska jag alltså operera mig imorgon. Dom ska ta bort gallblåsan. Och jag är sååååå rädd.

I morse så vaknade jag runt 9 och då åt vi frukost tillsammans jag och hjärtat. Kollade ett avsnitt Dexter innan jag började fixa mig. När jag blev klar så åkte jag ner till centralen och mötte mamma. Vi satt och fikade och sen hängde hon med mig till bussen.
Det var ju en SL-buss så jag frågade chauffören om mitt UL-kort funkade. Då vinkade han in mig bara. Så jag fick åka gratis. Hur skönt var inte det liksom? xD asbra!

Väl framme i Norrtälje så mötte Isabell upp mig. Vi hade aldrig träffats tidigare men pratat lite och så. Och eftersom hon bor här och jag inte hittar här så mötte hon mig :) så himla snäll. Vi gick och käkade och sen hängde hon med mig till sjukhuset när jag skulle skrivas in. Om jag var nervös tidigare, vad tror ni jag var då? Haha...
Hur som helst så skrevs jag in. Först skulle dom försöka ta prover på mig. Men ja, det är ju i princip totalt omöjligt med tanke på att jag är enormt svårstucken. Så det krävdes två eller tre personer och typ 3 stick och en massa grävande i kärlet. Så typiskt att jag ska vara svårstucken. Men men... Så kan det va. Dom fick blod tillslut iallafall.
Sen har jag och Isabell bara suttit och pratat vilket har varit supermysigt. Sista timmen så träffade vi en tant som pratade med oss. Så himla himla gullig och pratglad verkligen.

Nu har jag duschat och bytt om till snygga sjukhuskläder. Jag har fått en sömntablett och ska nog försöka sova snart. Är bara så himla rädd för imorgon. Men jag ska försöka tänka att om 24 timmar så är operationen klar. Då är jag förhoppningsvis hemma. Eller så blir jag kvar en natt till. Vi får se :). Nu ska jag ta min lilla tablett. Skriver nog imorgon när jag är klar!

Likes

Comments

Det är nästan en månad sen jag skrev sist. Undrar fortfarande hur det kan vara så många som dagligen går in på min blogg. Vilka är ni, mina trogna älskade följeslagare? Ge er tillkänna!!! ;)

Hur som helst. Ni har nog fattat grejen.
Nattliga inlägg = känslosamma inlägg.
Dagliga inlägg existerar typ inte längre.

Det har väl inte hänt något sådär enormt spännande sen sist. Det roligaste är väl att jag har färgat håret. Och jag är helt kär i det. Jag antar att ni redan har sett mitt hår eftersom ni såklart redan följer mig på instagram. Men jag kan väl slänga in en bild ändå bara för att jag är så snäll. Längst ner alltså.

Imorgon ska jag åka ner på stan för att lämna en massa blodprover. Japp, ni hörde rätt! BlodprovER. Det är prover inför två kommande läkarbesök samt inför kommande operation. Så det kommer tyvärr bli en del blod att tappa ur mina arma(r).
Eftersom det inte gick sådär jättebra sist så har jag nu bunkrat upp med emlasalva och sobril. Har tragiskt nog bara en sobril kvar, men det får gå ändå. Senast när jag skulle lämna prover så vart det så pass att jag svimmade. Allt svartnade framför ögonen, det susade i öronen, jag började kallsvettas och må illa. Det gick över på ett par minuter men jag orkade inte prova igen då jag faktiskt inte mådde så bra. Därför blir det ett nytt försök imorgon. Men hon som alltid sticker mig är så satans underbar att jag nästan längtar dit. Om man kunde adoptera en moster (inte för att du är gammal, men ändå!!!) så hade jag adopterat henne. Så vi får helt enkelt se hur det går imorgon.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

En annan grej som jag inte kan sluta tänka på är partnerevent med Unitef Screens som är nästa söndag. Jag ser fram emot det så enormt mycket att jag dör en smula. Dock är det endel ångest inblandat också, även fast jag försöker förtränga det. Och ångesten är liksom kopplad till flera olika bitar.

Den ena biten är att jag känner mig så jävla ful och jobbig. Jag vet att jag både är en ful och jobbig person. Och jag försöker lära mig att leva med det. Det kan väl ändå vara något som andra kan ha överseende med. Men ändå så är jag så himla rädd för hur andra uppfattar mig.
När jag pratar med typ äldre människor (tänk typ grannar, vårdpersonal osv) så kan jag lätt lägga på ett slags övertrevligt filter för att som sagt, framstå som en glad och trevlig person.
Men när det kommer till folk jag liksom är bekant med/halvkänner eller liksom är på det stadiet att man har träffats ett par gånger, så kommer ångesten. Jag är rädd att säga fel, jag är rädd att göra fel, rädd för hur andra uppfattar mig, rädd att lukta illa. Osv osv osv.
För jag är en väldigt klumpig person. Jag är oftast tyst av mig och säger liksom inget mer än nödvändigt. Men när jag väl säger något så är jag rädd för hur det egentligen låter. Om jag har fel tonläge eller vad som helst. Och det här tar så enormt mycket på min energi. Ändå så trivs jag ju med alla på kontoret och dom är fantastiska. Men ändå... Jag vill bara inte att folk ska ogilla mig, vilket såklart inte går att undvika. Man kan ju inte bli gillad av alla.

Det andra har enbart med magsjuka och illamående att göra. Livrädd att bli dålig när jag inte är hemma.

Nåja. Jag längtar väldigt mycket till eventet!
Nu måste jag sova. Ska upp om 8 timmar.

Likes

Comments

Jag måste bara berätta om gårdagen (eller ja, i onsdags). Jag vaknade tillslut efter att ha snoozat typ 10 gånger. Fixade mig och åkte ner på stan. Jag var sjukt nervös och inte på mitt bästa humör direkt. Jag mötte upp mamma på centralen och sen gick vi till bussen som skulle ta oss till grannstaden Enköping. Fler av er vet säkert om att jag har riktigt svårt för att åka buss. Eller alltså förut åkte jag inte buss alls. Men det är fortfarande jobbigt att åka lantisbussarna. Även om dom är relativt bekväma så är det så instängt och det tar sån tid. Men det gick bra.

Bussen stannade precis utanför sjukhuset i Enköping så det var ju bra. Jag behövde inte vänta speciellt länge innan en sköterska kom och ropade in mig. När hon sträckte fram handen och skulle hälsa så hade hon "dead fish". Usch, jag hatar det. Men hon var väldigt trevlig.
Efter att ha hälsat på läkaren också så behövde jag väga mig. Jag bad att inte få se vikten vilket var helt okej, såklart. Sen var det dags för läkaren att klämma på min mage. Och det var bland det jobbigaste jag gjort. Han skulle ner i min navel och pilla. För er som undrar så kan ni kolla på min senaste video där jag berättar lite mer...

När han pillat och klämt färdigt så frågar jag lite om hur det kommer gå till när jag väl ska operera mig. Jag bad dessutom om att få extra mycket lugnande och medicin mot illamående. Det tyckte dock inte läkaren om speciellt mycket. Jag hade redan en stor klump av gråt i halsen och ändå var läkaren stenhård med att jag absolut inte fick ta lugnande innan jag skulle komma dit. Visst, det kan krocka med deras mediciner. Men då borde dom väl kunna ge mig något jag kan ta... Och när jag specifikt bad om Ondansetron så verkade han inte veta vad jag pratade om, och att den inte ges efter operation. Wtf, det gör den ju visst! Där kom tårarna. Inget lugnande och ingen medicin mot illamående. Jävla skit. Då blev jag ju ännu mer orolig och nervös :( ooooorkar inte!!

Sen skulle jag tydligen ta fler blodprov. Men då bad jag om att få ta dom hemma på min vårdcentral för det är den enda som jag litar på och som jag vet kan sticka mig. Visst att det är jobbigt men kan jag välja så vill jag ju helst att hon sticker mig, som känner mig. Och som tur var så gick det bra :).

Efter det mindre lyckade läkarbesöket så gick jag och mamma till någon restaurang och åt mat. Vi båda beställde in oxfilé med pommes och bea. Sjukt gott! Sen gick vi till ett mysigt café innan vi tog bussen hem. Och idag har jag varit så trött att jag knappt visste vem jag var. Dock piggnade jag till när jag åkte till stallet. Och ja, nu ska jag väl egentligen sova. Men det här med sömn är ju inte riktigt min starka sida.

Jaja. Vi hörs!

Likes

Comments

Nattinlägg = depp. Det enda jag skriver nu för tiden. Jag har verkligen noll inspiration till att blogga. Har ändå inget att skriva om på dagarna eftersom jag inte gör något alls. Jag menar, vad har jag gjort för spännande den här veckan?

Måndag: varit hemma.
Tisdag: vaknat med världens jävla kramper i magen. Sov till kl 18.30 och åt ingenting.
Onsdag: samma som tisdagen.
Torsdag: samma som tisdag och onsdag minus mindre ont o magen.
Fredag: chockat magen med tacos och städat.

Hur kul och intressant skulle det bli att läsa om min händelserika vecka? Förresten, jag glömde ju en sak. Jag har haft tarmtömning för en hel armé. Jag skämtar inte. Nu har jag skaffat mig "ring of fire". Om ni inte vet vad det betyder så GOOGLA!

Så nej, min vecka har inte varit speciellt händelserik. Och genom att bara ha sovit bort den här veckan så har det blivit mörkare på kvällarna. Jag hatar mörker. Är så rädd att min depression ska bli värre. Är verkligen livrädd för att må sämre. Höst och vinter brukar ju vara väldigt deppiga månader så... Ja.

Orka. Godnatt.

Likes

Comments

Hej! Det var ett tag sen nu igen. Haha, men så är det. Hoppas ni som troget går in på min blogg trots att jag aldrig skriver mår bra. För det gör nämligen inte jag.

Dagen idag har varit fruktansvärd. När jag vaknade imorse då mitt hjärta skulle iväg och jobba så hade jag lite ont i magen. Tänkte inte så mycket mer på det och somnade om. När jag sen efter en timme vaknade av att magen fullkomligen krampade så fick jag panik. Jag var fortfarande i dvala dock.
Däremot har jag aldrig någonsin haft så ont i magen någon gång tidigare. Visst, mensvärk och sånt såklart men det här var något helt annat. Det smärtade och kom i kramper. Ibland höll det i sig någon minut. Ibland ett par sekunder. Jag har inte direkt mått illa, "bara" ångestillamående tror jag. Så det fick bli Primperan.

Sen har jag sovit exakt hela dagen. Somnade runt 00.30 och vaknade, håll i er, 18.20 ish. Hur sjukt är inte det? Visst vaknade jag till och från, gick på toa osv. Men ändå!
Så det enda jag fick i mig igår var en macka och lite vatten. Jag har varit enormt lös i magen och det har varit som vatten, om någon nu vill veta. Så det gäller ju att få i sig vätska. Små klunkar.

Så imorgon, onsdag, ska jag alltså åka till Enköping för att träffa min kirurg som ska göra min gallstensoperation. Trodde först att magvärken berodde på det, men jag är inte ett dugg nervös. Det är ju bara ett möte liksom. Men är så rädd att må dåligt på bussen. Vi får helt enkelt se hur jag mår imorgon. Nu måste jag försöka sova. Ska upp typ 11 och duscha och fixa mig. Så vi hörs nog imorgon. Kommer filma allt när jag åker dit :)

Godnatt!

Likes

Comments

Och tro mig, jag behöver all sömn jag ska få om jag ska orka med morgondagen. För jag har verkligen sett fram emot det, sen förra året till och med! Det är alltså Thumbs Up! Som jag pratar om. Ett youtubeevent. Förra året var ju första gången för mig och det var bara sååå roligt. I år kommer det nog bli ännu större och det känns bara så kul! Ska bli så roligt att träffa alla härliga människor igen. Inte för att jag känner så många, men verkligen alla är så himla snälla och chill.

Så imorgon ska jag alltså upp typ 07.30 för att fixa allt. Ska träffa min vän Anna på stan strax innan 10 då vi åker tillsammans till Stockholm. Där ska vi möta upp lite folk och äta lunch innan det är dags för parkhäng i Humlegården. Sen får vi se hur resten av dagen blir. Jag tror den kommer bli suverän!!

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Annars så är livet relativt bra just nu. Jag har ju inte skrivit på en månad, men det har ändå inte hänt så mycket. Hästen jag hade har åkt till sin nya ägare men jag har en ny häst nu. Ett sto på fyra år. Har inte hunnit rida henne så mycket men hon är fantastisk. Tror det kommer bli super bra!

Jag var till läkaren idag. Jag fick träffa en superbra läkare för en gångs skull. Han var väldigt trevlig och förstående. När han skulle undersöka mig så klämde han så försiktigt på min mage vilket jag sa var väldigt bra. Dom första klämmer alltid jätte hårt. Han sa att "det behövs inte klämmas hårt om du visar obehag" vilket kändes väldigt skönt. Så nu skulle han skriva en remiss så att jag ska få en operation. Sjukt läskigt att bli opererad, men det ska nog bli bra. Förhoppningsvis så får man ju åka hem samma dag vilket känns toppen. Men jag är livrädd för att bli sövd och att må illa.
Men som sagt, dom kan ju det där så det ska nog inte vara någon större fara. Det blir nog bra!

Och på tal om sjukvård... Jag känner samtidigt sån ångest inför imorgon. Alltså, missförstå mig inte eftersom jag skrev att det ska bli sååå roligt. Det ska det bli. Men jag kan inte sluta nojja... Jag tycker att det är så jobbigt att träffa folk och visa mig. Som ni säkert vet så avskyr jag mitt utseende, jag skäms verkligen över hur jag ser ut. Kanske inte över min kropp trots att jag är tjock. Jag skäms liksom över mitt ansikte. För enligt mig själv är jag så himla ful!! Smink kan dölja lite. Men fulheten lyser ändå igenom liksom.

Sen är jag så nojjig att folk ska tycka att jag är dryg och konstig. Om någon uppfattar mig så (vilket jag tror många gör) så är det nog för att jag är så otroligt osäker på mig själv. Jag har svårt att uttrycka mig och förstå. Jag har dessutom svårt att hänga med i konversationer oavsett hur intressanta dom är. Jag kan liksom inte fokusera...

Babbel babbel haha.

Nej, tänk positivt nu Molly! Imorgon ska jag bara ta tagen som den kommer, slappna av och bara ha kul. Lära känna nya människor och öva som fan på att vara social (fd socialfobi).

Natti på er!

Likes

Comments

Den här veckan har varit upp och ner. Då menar jag kroppsligt. Jag har fått mer och mer problem med min galla vilket har resulterat i många timmar i sängen. Jag har inte gjort något vettigt alls i veckan utan enbart varit hemma. Så frustrerande. Och gissa vad! Jag hörde av mig till min vårdcentral och bad om en tid för att få hjälp med gallan. Det svar jag fick var ungefär så här:
-"Vi har för närvarande inte någon tidsbokning utan du får återkomma i augusti då vi kan sätta upp dig för en tid hos din husläkare."

På det svarade jag ungefär så här:
-"Har ni absolut inga tider alls innan augusti? Jag känner att jag behöver hjälp, helst igår, och isåfall vänder jag mig någon annanstans.

Då fick jag helt plötsligt en tid. Visst, det känns jätte bra att jag fick en tid. Men man ska kryssa i när man inte kunde komma. Jag kryssade i alla morgnar. Men vad tror ni jag fick för tid? Strax efter 08 på morgonen. Helt sinnes! Hur ska jag lyckas ta mig upp då? Förhoppningsvis får jag mamma med mig. Men ändå. Nåja, jag måste iväg på det iallafall då jag verkligen vill ha hjälp.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Men för att fokusera på det som har varit bra, så hade jag min första ridlektion i onsdags. Det var stallägarens dotter som red. Jag har aldrig instruerat tidigare, men det gick riktigt bra och både elev och häst var nöjda efteråt. Så jag är också väldigt nöjd över oss 3. Nu på onsdag är det dags för lektion igen så det ska bli kul!

Idag, lördag, har jag varit i stallet på kvällen. Jag cyklade upp och gjorde ordning Töfradis. Sen red vi iväg och mötte Katarina, Filippa och Narnia. Dom hängde på oss tillbaka till "mitt" stall där vi red på ridbanan tillsammans. Töffran var sååå duktig. Sen fick Katarina rida också. Då hoppade jag upp på Narnia och det var så kul att rida ponny! Visserligen är hon i samma mått som Töffran, men ja. Det är lite annat att rida ponny, vilket var superkul!!!
Efteråt var Töffran så otroligt svettig så hon fick sig en dusch. Tror hon tyckte det var väldigt skönt :). Hon fick käka lite gräs i solen sen för att torka. Sen cyklade jag hem och tog en kalldusch. Sååå nice!

Och nu kan ni aldrig gissa vad jag kommer skriva.
Va? Att jag mår illa?
Vad fick du det ifrån?
Haha hm, okej, det är väl sant. Jag mår förjävla illa och det är därför jag är vaken. Är sååå leds på mitt illamående. Har ju mått så här till och från hela veckan. Men men... Finns inte så mycket jag kan göra åt saken. Knapra piller och tänka på vad jag äter :).

Nu ska jag iallafall försöka sova.
Natti hejdå.

Likes

Comments

Dom två senaste dagarna har jag inte gjort något alls. Bara legat i sängen. Igår (lördag kväll) orkade jag gå till stallet. Men det var knappt. Var helt död och mådde förjävligt. Men idag så har jag mått ännu sämre. Jag hittade iallafall tre sömntabletter så nu får jag iallafall sova. Men jag har mått förjävligt verkligen.
Jag gick upp från sängen typ 18.30. Har sovit och sovit hela dagen. Och anledningen till det är för att jag har haft sååååå ont i min galla. Nåja, jag tror det är gallan iallafall. Inte helt säker.

Men smärtan har liksom vandrat ner till höger om naveln. För mig skriker det blindtarmen. Dock har jag ju konstaterat gallsten så det är nog "bara" den som dummar sig.
Inte har jag haft några smärtstillande heller. Bara alvedon vilket inte är så speciellt effektivt på mig. Iallafall inte bara alvedon. Så ja, jag har iallafall skickat iväg en påminnelse till min vårdcentral med receptförnyelse. Skrev klart och tydligt att jag behövde medicinen omgående. Hoppas bara att dom läser det.

I veckan som kommer har jag tre grejer inbokade (som jag vet om). På tisdag kommer min kusin och hälsar på vilket ska bli så himla roligt! Funderar på att baka något. Vet dock inte vad.

På onsdag ska jag tvätta. Jag hade egentligen tvättid idag men ja, ni förstår nog att jag fick boka om den eftersom jag aldrig hade orkat tvätta. Så nya tag på onsdag helt enkelt.

På torsdag ska jag till tandläkaren. Det var skitlängesen jag var där nu, så jag är nervös. Dessutom är det hos en ny tandis = jag blir ännu mer nervig. Blaha varför kan jag inte få ha kvar min vanliga för. Hon jobbar säkert inte ens kvar :(.

Hm, det är nog min vecka. Iallafall vad jag kan komma på. Får se lite vad som dyker upp. Jag har ju en förmåga att glömma saker så jag har säkert glömt en massa!!

Nu ska jag försöka sussa.
Godnatt!

Likes

Comments